Det där med kärlek...
Håll i er, detta kommer nog bli flummigt....
Har tänkt sjukt mkt på detta med killar-killar-killar de senaste. Känner att jag är riktigt trött på att vara singel nu. Trött på att strula runt och att inte ha någon att krypa ner bakom i sängen.
Jag går ut på krogen med mina kompisar för att dansa och ha en grymt rolig kväll, inte för att hamna i säng med en kille som jag ändå kommer ha ångest för att jag va med, dagen efter.
Det var riktigt längesedan jag var kär nu och då vet jag inte ens om jag var riktigt kär, utan kanske snarare mer kär i själva kärleken. Han var iaf ingen kille att hänga i julgranen direkt, men ändå så var jag kvar med honom. Kändes ibland som om att jag gav allt, men att jag aldrig fick någonting tillbaka. Själv så tyckte han att han var "guds gåva till kvinnorna". No way in helll Kjell!!! Jag har iaf raderat honom från mina känslor för längesedan och jag vet att jag aldrig tänker stanna kvar med en sån stor jubelidiotegoistisk människa igen.
Jag tror att många stannar med deras pojk- flickvän bara för att det är bekvämt. För man tror alltid att man aldrig ska träffa någon igen, när det väl tar slut. Tror att det är så för alla. Därför tror jag att många nöjer sig med att ha det så som man har det, om man nu har det dåligt. På något sätt så tror jag att man måste försöka tänka på hur man vill ha det i framtiden. Vill jag ha en kille som är si och så, eller behöver jag mer?!
Nu menar jag inte att man ska göra slut bara för att ens pojk- flickvän har en liten dålig sida, som kanske att skita i att diska etc. Här menar jag de där sakerna som gör att man mår dåligt av förhållandet, långt in i själen.
Jag har iaf lovat mig själv att aldrig hamna i en sådan situation igen. Om jag nu skulle göra det så hoppas jag att jag får en rak höger av mina kompisar så att jag vaknar till.
blablablablabla... jag kan skriva hur mkt som helst om detta.
Kan väl bara konstatera att jag är trött på att vara singel. Jag vill träffa en kille, en bra sådan. Jag nöjer mig inte med bottenskrapet. Det enda jag kräver är att jag ska känna mig trygg med honom*
Har tänkt sjukt mkt på detta med killar-killar-killar de senaste. Känner att jag är riktigt trött på att vara singel nu. Trött på att strula runt och att inte ha någon att krypa ner bakom i sängen.
Jag går ut på krogen med mina kompisar för att dansa och ha en grymt rolig kväll, inte för att hamna i säng med en kille som jag ändå kommer ha ångest för att jag va med, dagen efter.
Det var riktigt längesedan jag var kär nu och då vet jag inte ens om jag var riktigt kär, utan kanske snarare mer kär i själva kärleken. Han var iaf ingen kille att hänga i julgranen direkt, men ändå så var jag kvar med honom. Kändes ibland som om att jag gav allt, men att jag aldrig fick någonting tillbaka. Själv så tyckte han att han var "guds gåva till kvinnorna". No way in helll Kjell!!! Jag har iaf raderat honom från mina känslor för längesedan och jag vet att jag aldrig tänker stanna kvar med en sån stor jubelidiotegoistisk människa igen.
Jag tror att många stannar med deras pojk- flickvän bara för att det är bekvämt. För man tror alltid att man aldrig ska träffa någon igen, när det väl tar slut. Tror att det är så för alla. Därför tror jag att många nöjer sig med att ha det så som man har det, om man nu har det dåligt. På något sätt så tror jag att man måste försöka tänka på hur man vill ha det i framtiden. Vill jag ha en kille som är si och så, eller behöver jag mer?!
Nu menar jag inte att man ska göra slut bara för att ens pojk- flickvän har en liten dålig sida, som kanske att skita i att diska etc. Här menar jag de där sakerna som gör att man mår dåligt av förhållandet, långt in i själen.
Jag har iaf lovat mig själv att aldrig hamna i en sådan situation igen. Om jag nu skulle göra det så hoppas jag att jag får en rak höger av mina kompisar så att jag vaknar till.
blablablablabla... jag kan skriva hur mkt som helst om detta.
Kan väl bara konstatera att jag är trött på att vara singel. Jag vill träffa en kille, en bra sådan. Jag nöjer mig inte med bottenskrapet. Det enda jag kräver är att jag ska känna mig trygg med honom*
Kommentarer
Trackback
