realpearl

Jag är brun som en pepparkaka efter att ha legat i solen halva dagen och gottat mig tillsammans med flickorna. Mitt pigment är riktigt bra, så jag är redan färdigstekt för ett tag framöver.

Det stämmer verkligen att man blir mer glad och får energi av solen. Humöret är på topp hela tiden.

Det enda som känns bajs är att min figur inte direkt är välsvarvad, vilket nästan tänker på hela tiden nu, eftersom det snart e bikinisäsong. Usch, jag våndas för den. Samtidigt får jag faktiskt skylla mig själv. För mkt godsaker, som man gärna unnar sig när man pluggar, för så att man faktiskt lägger på sig, OM man nu som oss även minskat ner på träningen. Jaja, nu är det som det är. Får la se om jag lyckas göra något åt det hela innan sommaren tar fart på riktigt.

Ska snart iväg på middag. Tess ska bjuda oss på mat idag och efter det så ska vi se filmen Ps I love you. Jag har velat se den jättelänge så det ska bli kul. Kommer nog komma en och annan tår med, det lär ses.

Precis kommit hem efter en promenix med Moa i rydsskogen. Så fruktansvärt fint där nu. Plockade mängder av blommor som nu pryder vårat vardagsrumsbord =)


Nu blir det en liten dusch, snart kommer mr David himself hit en sväng.

Simma lugnt*

Håll i er, detta kommer nog bli flummigt....

Har tänkt sjukt mkt på detta med killar-killar-killar de senaste. Känner att jag är riktigt trött på att vara singel nu. Trött på att strula runt och att inte ha någon att krypa ner bakom i sängen.

Jag går ut på krogen med mina kompisar för att dansa och ha en grymt rolig kväll, inte för att hamna i säng med en kille som jag ändå kommer ha ångest för att jag va med, dagen efter.

Det var riktigt längesedan jag var kär nu och då vet jag inte ens om jag var riktigt kär, utan kanske snarare mer kär i själva kärleken. Han var iaf ingen kille att hänga i julgranen direkt, men ändå så var jag kvar med honom. Kändes ibland som om att jag gav allt, men att jag aldrig fick någonting tillbaka. Själv så tyckte han att han var "guds gåva till kvinnorna". No way in helll Kjell!!! Jag har iaf raderat honom från mina känslor för längesedan och jag vet att jag aldrig tänker stanna kvar med en sån stor jubelidiotegoistisk människa igen.

Jag tror att många stannar med deras pojk- flickvän bara för att det är bekvämt. För man tror alltid att man aldrig ska träffa någon igen, när det väl tar slut. Tror att det är så för alla. Därför tror jag att många nöjer sig med att ha det så som man har det, om man nu har det dåligt. På något sätt så tror jag att man måste försöka tänka på hur man vill ha det i framtiden. Vill jag ha en kille som är si och så, eller behöver jag mer?!

Nu menar jag inte att man ska göra slut bara för att ens pojk- flickvän har en liten dålig sida, som kanske att skita i att diska etc. Här menar jag de där sakerna som gör att man mår dåligt av förhållandet, långt in i själen.

Jag har iaf lovat mig själv att aldrig hamna i en sådan situation igen. Om jag nu skulle göra det så hoppas jag att jag får en rak höger av mina kompisar så att jag vaknar till.

blablablablabla... jag kan skriva hur mkt som helst om detta.

Kan väl bara konstatera att jag är trött på att vara singel. Jag vill träffa en kille, en bra sådan. Jag nöjer mig inte med bottenskrapet. Det enda jag kräver är att jag ska känna mig trygg med honom*

Nu har ilskan lagt sig. Ni vet när man är så arg att man nästan grinar, inte roligt. Pratade av mig med en i gruppen igår kväll så då kändes det mkt bättre. Alla utom en i gruppen är så sjukt nonchalanta att jag bli galen. Det är jäkligt tufft att dra ett helt last, nästan själv, när det är meningen att en hel grupp ska skriva ett arbete. Jag är sååååååååå trött på att ta tag i allt själv hela tiden och att de ska förlita sig på att det alltid ordnar sig, för att TINNA fixar det. ORK!!!

---

Gårkvällen spenderade jag först med min älskade Moatoa. Vi bakade broccolipaj och segdegade.

Strax efter entrade Frida. Det blev outsider och lite youtube-sökande på roliga sketcher.

Jag har lite ont i halsen idag, men jag funderar på att gå och träna iaf. Det var längesedan nu och jag har ångest allan för det. Bir inte direkt mindre för det. Känns som om att jag har lagt på mig hur mkt som helst och det är snart sommar. Då man ska vara välsvarvad, brunbränd och allmänt råfräsch.

Bild från förra sommaren, i Turkiet

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Så trött på grupparbetsskiten nu så att jag håller på att spy.

Det är fan inte lätt när det kommer tusen åsikter från alla håll och kanter, samtidigt som man ska få ihop alla dessa till en och samma mening, för att det slutligen ska resultera i en rapport.

Fy fan!

Sjukt skön låt. Jag hör på den om och om igen...

Sommaren närmar sig med stormsteg och jag älskar det. Skolan är verkligen snart slut, allt har gått så sjukt fort.
Imorgon är det sista dagen på grupparbetet i individ och grupp, vilket känns hur gött som helst. Sedan börjar kursen i kvantitativa undersökningsmetoder. Två tentor och två arbeten kvar innan sommarlov och västkusten igen; bara att bita ihop.

För er som inte vet, så bor och pluggar jag i Linköping.  En västkustflicka som hamnat långt från både familj och barndomskompisar, men trivs som fisken i vattnet iaf. Pga de underbara folket som jag har här i Linköping. Mina tre stjärnor i klassen; Moa, Frida och Tess. Sedan har vi underbara korridorsfolket, Magg, Fofana, Prince och Aurelien. + mängder av mer folk som sätter guldkant på min vardag.

Beteendevetenskap står på schemat och detta ska förhoppningsvis ge mig en bra grund i en framtid som kurator eller liknande. Jag vet inte riktigt vad jag vill bli än. Det jag vet är att jag älskar att arbeta med människor.

Mina närmaste prioriterar jag högst av allt. Jag älskar sommarlivet på havet och slappa dagar i solen. Rejält med skinn på näsan och en person med mängder av tankar om allt och inget.

Låter kanske som en kontaktannons nu, ser jag. Det var iaf en lite del av mig.


Nu ska jag kolla till folket i köket, trevlig kväll där ute*

Morning glory!
Det var ett tag sedan som jag bloggade.
Nu kryper det dock så mkt i fingrarna att jag måste börja igen. Det är som ett beroende.
Min förra blogg var vastkustflikka.blogg.se Nu startar jag om på ny kula, nytt namn och nya tag.

Hej igen iaf=)